Idag och de senaste dagarna, har vi haft en föreläsare, om Aristoteles, som inte riktigt lyckas få oss att förstå det denne försöker lära ut. Frågan som jag ställer mig är om han ens vill lära ut det? Oftast när man vill lära ut det är man mån om att personerna man pratar med faktiskt lyssnar, faktiskt förstår osv. Jag vet själv när jag försöker lära någon något om det jag läser eller gör så är jag väldigt intresserad av att veta om de förstår eller inte. Jag förväntar mig inte att de skall förstå bara för att jag pratar om det. Mycket möjligt att det föreligger en distinkt skillnad där. Mellan min syn på lärande och hans.
Idag har jag dessutom lyckats hitta en exemplarisk utgåva av en ordbok som förklarar massa latinska termer för arma mig. Jag har även beställt Erik Tidners "Latinsk Grammatik", den är på sin väg till mig.
Mitt hår växer som aldrig förr, jag har aldrig förr haft så mycket hår på huvud som jag har just nu. Det är så långt, att det till och med börjat att krulla ihop sig. Det skall sägas att jag aldrig, under inga omständigheter tidigare, haft längre hår än hälften av det jag har nu. Aldrig varit hos en frisör, exempelvis.
Om jag inte tidigare nämnt det så fick jag VG på min muntliga tentamen om Odysseus irrfärder och alla andra efterkommande resenärer av lika art. Detta är jag mycket nöjd med.
Nästkommande tenta är Latin och en muntlig föreläsning om Aristoteles.
Allt väl,
onsdag 12 november 2014
lördag 8 november 2014
Förändring
Äntligen är det möjligt. Jag har bestämt mig för att ta ett kort på mig och mitt anlete för varje dag som går. Än så länge är jag osäker på hur länge jag har tänkt att detta skall pågå, däremot har jag en tanke om att det vore supercoolt om jag kunde klara av detta i alla i tio år. Syftet med varje bild är att genom ansiktsuttrycket försöka reflektera den dagens humör. Inför varje bild så fokuserar jag noggrant på vad det är jag vill förmedla. Är jag glad. Har det varit en bra dag. Kommer det att vara en bra dag. Ser jag fram emot den, osv. Detta försöker jag då visa genom ansiktsuttryck i mina foton.
Jag har en tanke av att det skulle vara bra med memoarer, men jag måste erkänna att jag upplever det vara lite svårt att sätta mig ner och skriva vad som sker, vad jag tänker på osv, precis varje dag. Därför tänker jag att en bild vore bättre. Som en "bildoar", oklart om detta ordet existerar eller om begreppet finns - tror faktist inte det. Nu finns det!
Här är ett exempel taget ur mitt instagramkonto, jag publicerar bilderna där nämligen. Inser nu att bilderna urskiljer olika miljöer och vinklar av min fritid.
xh3vdetm - instagram.
Allt väl,
torsdag 6 november 2014
Spider Guard - Omoplatas - Tanner Rice
Tanner Rice, särklass en av de bästa jiujitsu utövarna jag stött på. Grymt skön personlighet. Avslappnad och enormt kaxig! Helt rätt. Är han från balkan månntro?
Igår hade jag privatpass med honom och han visade mig en hel uppsättning tekniker från spiderguard positionen. Smidiga tekniker med maximal effekt. Jag har ännu ej, eftersom det bara gått ett träningspass sen dess, lyckats använda de ännu men kommer definitivt att fokusera på det framöver.
Igår, på kvällspasset, höll han ett tal om att man kan inte springa efter stjärnor utan man fokusera på en stjärna och utveckla den till en sol. Alltså att man börjar från en specifik guard som man känner sig bekväm med och bygger vidare därifrån. Det hjälpte en hel del med att förstå exakt hur jag skall jobba vidare med mina tekniker.
Den 15 november är det tävling igen. Swedish Open 2014. Skall bli spännande. Min andra tävling i brasiliansk jiujitsu. Jag har verkligen fastnat för den här sporten. Thaiboxning var roligt. Men inte samma sak som jiujitsu. Det är annorlunda. Kanske någon gång i framtiden kan jag förmå mig förklara varför jag tycker så. Men tills dess, rullar jag vidare...
Oss!
Allt väl,
Igår hade jag privatpass med honom och han visade mig en hel uppsättning tekniker från spiderguard positionen. Smidiga tekniker med maximal effekt. Jag har ännu ej, eftersom det bara gått ett träningspass sen dess, lyckats använda de ännu men kommer definitivt att fokusera på det framöver.
Igår, på kvällspasset, höll han ett tal om att man kan inte springa efter stjärnor utan man fokusera på en stjärna och utveckla den till en sol. Alltså att man börjar från en specifik guard som man känner sig bekväm med och bygger vidare därifrån. Det hjälpte en hel del med att förstå exakt hur jag skall jobba vidare med mina tekniker.
Den 15 november är det tävling igen. Swedish Open 2014. Skall bli spännande. Min andra tävling i brasiliansk jiujitsu. Jag har verkligen fastnat för den här sporten. Thaiboxning var roligt. Men inte samma sak som jiujitsu. Det är annorlunda. Kanske någon gång i framtiden kan jag förmå mig förklara varför jag tycker så. Men tills dess, rullar jag vidare...
Oss!
Allt väl,
onsdag 5 november 2014
Etern - Hinsides - Skitsnack!
Jag vill tydligt förklara, här och nu, att jag under inga omständigheter är eller innehar några som helst religiösa övertygelser. Jag förkastar allt vad religion är och betyder. Däremot vill jag också förtydliga att det är inte religiösa personer jag syftar på när jag skriver så utan religionen som ett fenomen. Att man genom tidernas utveckling har tillåtit en sådan rabiat livsåskådning gro sina rötter i så många olika kulturer är för mig skrämmande.
Desto snabbare man kommer underfund med det faktum att någon gud inte existerar, desto snabbare tycks det gå mot ett behagligt och realistiskt liv. Att förlita sig på hokuspokus eller förskjuta sitt ansvar på något som någon aldrig någonsin lyckats bevisa eller ens lägga fram minsta evidens för är absurd!
Skärp dig. Du är din egen regent. Din framtid, styr du. Genom att aktivt välja vad du vill göra nu. Vad du känner är bra för dig.
Inget annat kan påverka ditt liv, om du inte tillåter det.
Allt väl,
Desto snabbare man kommer underfund med det faktum att någon gud inte existerar, desto snabbare tycks det gå mot ett behagligt och realistiskt liv. Att förlita sig på hokuspokus eller förskjuta sitt ansvar på något som någon aldrig någonsin lyckats bevisa eller ens lägga fram minsta evidens för är absurd!
Skärp dig. Du är din egen regent. Din framtid, styr du. Genom att aktivt välja vad du vill göra nu. Vad du känner är bra för dig.
Inget annat kan påverka ditt liv, om du inte tillåter det.
Allt väl,
tisdag 4 november 2014
Inanna - Gilgamesh
Ibland är det tungt och svårt att hålla uppe motivationen till att plugga. Fokuset försvinner "titt som tätt". Det positiva i det är att den alltid kommer tillbaks.
Idag har jag bestämt mig för att påbörja den skriftliga tentan till vår professor i arabiska, Tetz Rooke. För övrigt är det nämnvärt att denne herren har översatt Yacoubians Hus som är skriven av Alaa al-Aswany - mycket fascinerande och läsvärd bok. Jag föreslår att du läser den.
Tentan som jag skriver nu handlar mycket om Inanna och Gilgamesheposet. Två fascinerande berättelser om gudar och gudinnor och deras nedstigning och uppstigning ur dödsriket. Ett tema vida känt i de verken jag har nämnt tidigare. Skillnaden dessa emellan är att ovanstående verk tros vara från 1500-4000(inte helt exakt) f.vt. Alltså flera hundra år före Homeros Odyssee osv.
Frågan är om det finns likheter och olikheter dessa emellan? Jag misstänker det. Återstår att se resultatet av mina miniatyr undersökningar.
Återgår.
Allt väl,
Idag har jag bestämt mig för att påbörja den skriftliga tentan till vår professor i arabiska, Tetz Rooke. För övrigt är det nämnvärt att denne herren har översatt Yacoubians Hus som är skriven av Alaa al-Aswany - mycket fascinerande och läsvärd bok. Jag föreslår att du läser den.
Tentan som jag skriver nu handlar mycket om Inanna och Gilgamesheposet. Två fascinerande berättelser om gudar och gudinnor och deras nedstigning och uppstigning ur dödsriket. Ett tema vida känt i de verken jag har nämnt tidigare. Skillnaden dessa emellan är att ovanstående verk tros vara från 1500-4000(inte helt exakt) f.vt. Alltså flera hundra år före Homeros Odyssee osv.
Frågan är om det finns likheter och olikheter dessa emellan? Jag misstänker det. Återstår att se resultatet av mina miniatyr undersökningar.
Återgår.
Allt väl,
I dödsriket och överlevde
Idag var den efterlängtade tentan. Jag klarade mig. "Galant". Min studieteknik? Läs med passion, inte för att du måste. Jag, har tyckt, tycker, kommer att tycka,att detta är bland det bästa jag vet. Läsa om människors tendenser. Tankebanor. Sätt att skildra sina verkligheter. Ovärderligt. Underbart.
Jag blev ombedd att förklara hexameters uppbyggnad och de enskilda olika typer av förekommande versfötter; daktyler, troke, sponde - fallande. I den litteraturvetenskapliga blev jag ombedd att förklara det bakomliggande motivet till nedstigningen i dödsriket av varje verk; Odysséen, Aeneiden, Komedin(infernot), Ulysses(Joyce) och slutligen Johnsons Strändernas Svall. Vilken fantastiskt fråga. Och jag är nöjd med mitt svar.
Tyvärr känner jag mig inte särskilt belåten. Jag gick in dit för en 5 ronders match, knock rätt snabbt - vilket gör stt det känns som jag inte fick prestera fullt ut.
Trots allt, är jag väldigt nöjd.
Allt väl,
måndag 3 november 2014
De döda
Idag köpte jag mig en pumpa. Lite sent ute. Måste jag medge. Men traditioner har aldrig hindrat mig förut. Eller motiverat mig för den delen. Det är med tanke på dagens avslutning av dödsrikets temat. I morgon är det tenta. I morgon, får jag veta om min studieteknik har varit givande. Men dagen till ära, tänkte jag att jag köper en pumpa och karvar ur den allt "kött" och gör en lykta. En dödens lykta.
För övrigt tycker jag alltid att man skall ta tillvara alla fröna som finns inuti. Tvätta av de och salta de, sedan in i ugnen och rosta de. Fantastiskt goda. Om du gör rätt.
Vad gäller tentan, så tror jag att jag har koll på läget. Det känns så när jag reflekterar över vad jag kan. Ibland blir det stop, som ett tomt hål - jag kommer inte ihåg någonting. Men sedan så börjar det komma tillbaks, sakta men säkert. Fantastiskt hur mitt minne har utvecklats, måste jag säga. Jag minns jättemycket. Undrar om det beror på ämnet i sig, för jag tycker nämligen om det, eller om det beror på studietekniken - i det här fallet har jag satt upp en struktur för hur jag skall läsa. Jag misstänker båda två, mest den första.
Homeros, Vergilius, Dante, Joyce och Johnson - ni har varit fantastiska. Önskar dock att en av er kunnat vara kvinna, mest för sakens skull. Jag får nöja mig med Inanna. Slänger in GilgameshEposet här medan jag ändå håller på.
Tack,
Allt väl,
För övrigt tycker jag alltid att man skall ta tillvara alla fröna som finns inuti. Tvätta av de och salta de, sedan in i ugnen och rosta de. Fantastiskt goda. Om du gör rätt.
Vad gäller tentan, så tror jag att jag har koll på läget. Det känns så när jag reflekterar över vad jag kan. Ibland blir det stop, som ett tomt hål - jag kommer inte ihåg någonting. Men sedan så börjar det komma tillbaks, sakta men säkert. Fantastiskt hur mitt minne har utvecklats, måste jag säga. Jag minns jättemycket. Undrar om det beror på ämnet i sig, för jag tycker nämligen om det, eller om det beror på studietekniken - i det här fallet har jag satt upp en struktur för hur jag skall läsa. Jag misstänker båda två, mest den första.
Homeros, Vergilius, Dante, Joyce och Johnson - ni har varit fantastiska. Önskar dock att en av er kunnat vara kvinna, mest för sakens skull. Jag får nöja mig med Inanna. Slänger in GilgameshEposet här medan jag ändå håller på.
Tack,
Allt väl,
söndag 2 november 2014
3 veckor
Så lång tid bodde jag i en främmande värld. En värld med nya regler. Inte andra. Utan nya. Det gamla skulle inte vara kvar länge till, tänkte jag. Därför var allt tvunget att bli nytt.
Jag blev accepterad. Jag tycktes kunna fungera i den för mig främmande världen. 8 år har gått. Inte länge främlingar. Vi känner varandra väldigt väl. Däremot har jag inte lyckats glömma. Det fungerade tydligen inte så i denna världen. Bara i min gamla värld, kunde man glömma det som hänt och ta sig vidare. Men här, i denna igenkännliga världen, får jag mäkta med det.
Nu är jag en av de, en främling.
Allt har inte alltid varit väl,
Livsvana
"Begäret efter henne levde visserligen, minnet av henne var ännu tydligt, men i minnet av hennes doft trängde tånglukten på Ithaka in. In i bilden trängdes andra kvinnor: de blåstes, de svallade in i minnet. Den evigt försvunna ungdomen gnällde där. Det är klart att ens hustru åldras med en själv, tänkte han. Men det finns en trygghet hos hustrur som inte ens de mest perfekta nymfer kan ge: en livsvana som har fortsatt fastän man har varit borta, en livsvana som har promenerat eller seglat bredvid en - osynlig." Strändernas Svall, Eyvind Johnson. s227 kap 13.
Har spenderat dagen med att läsa om medeltiden och lite grand om Dante. Nu spenderar jag de sista timmarna innan natten faller med att läsa om Eyvinds odyssé. Jag minns hur stark min reaktion var när jag läste denna boken första gången. Den är fantastisk, verkligen värd att läsa.
Tidigare idag var jag iväg och tränade. Det gick bra idag. Vi har en grym kille som instruerar oss på ett sätt som jag trivs med. Rak, bestämd och ärlig.
Iväg igen till doften av gammalt papper från en inbunden bok.
Allt väl,
Har spenderat dagen med att läsa om medeltiden och lite grand om Dante. Nu spenderar jag de sista timmarna innan natten faller med att läsa om Eyvinds odyssé. Jag minns hur stark min reaktion var när jag läste denna boken första gången. Den är fantastisk, verkligen värd att läsa.
Tidigare idag var jag iväg och tränade. Det gick bra idag. Vi har en grym kille som instruerar oss på ett sätt som jag trivs med. Rak, bestämd och ärlig.
Iväg igen till doften av gammalt papper från en inbunden bok.
Allt väl,
lördag 1 november 2014
Patriotism
"kommer att rulla länge, under åratal och så långt Helios räcker. De ska bära bud till andra folk som kanske inte vet var blodsvallet kommer ifrån men kanske diktar om och ändrar om dess betydelse till ett mer heroiskt vittnesbörd än det egentligen är och gör hans handlingar eller likanda handlingar till efterföljansvärda, eftersträvansvärda handlingar. Svallet från Itaka kommer att nå fram till varenda mänska i varenda tid, i alla tider efter oss" (s486 - Strändernas Svall - Eyvind Johnson)
I mitt hemland, Kosovo, har det ständigt pågått någon form av konflikt mellan Albaner och Server, mellan Islam och ortodox kristna, mellan hårdhuvuden och hårdhuvuden. Jag har aldrig förstått mig på våld. Jag har aldrig förstått behovet av att bruka våld eller önska någon döden. Missta mig rätt, jag har vid något tillfälle önskat att någon vore död, men det jag menar är att jag aldrig har förstått varför vi behöver nöja oss med den tanken? Jag har aldrig gjort det, i alla fall.
Det finns ett djupt hat sinsemellan, som jag misstänker ingen av parterna egentligen har en aning om vad det är, men samtliga har en känsla av hur det skall låta, hur man skall tala, vilken attityd man skall ha - när någon nämner det. Det oförklarliga, starka, hatet mot varandra. För mig har det alltid varit konstigt. Jag har haft svårt att förstå, varför min far vid några tillfällen, under senaste tillfället det var krig där, kände en enorm lust av att åka dit och försvara sitt land. Praktiskt taget delta i striderna. Som tur är, för mänsklighetens skull, gjorde han nu aldrig det. Men de alla tusentals andra "papporna" som gjorde det? För vadå? Vilket syfte? Självklart förstår jag att man har en tanke om att man försvarar sina nära och kära. Men den egentliga anledningen? Jag har även förståelse för att man inte har tid att fundera eller reflektera över sådana tillfällen för man är så uppfylld av hat och skräck när det är krig. Men de alla andra tillfällena? Då det inte varit krig? Hur resoneras det då? Hur reflekterar man då? Är det inte mer kring de tankarna än att man väljer att förkasta varandra? Smutskasta varandra? Svära åt varandra, minsta möjliga chans man får?
Ständigt hälla bränsle i det redan enormt stora eldhav av hat? När tycker ni att det får räcka?
Strändernas Svall lär mig en sak. Den lär mig att det jag tänkt alltid varit rätt. Jag har aldrig vikt min ståndpunkt, även när jag varit i diskussion med "albanska" patrioter, nationalister - folk som inte förstod hur jag inte kunde älska flaggan.
Likadant som Strändernas Svall krossar myten om Odysseus och hans bragder, hur den tar ner honom på jorden och exploaterar honom - som en gammal, ångestfylld mördare som han är. Likadant tycker jag det borde skapas ett litterärt verk som kan krossa det förbannade hatet som existerar albaner och serber emellan.
Mycket är på väg att förändras, jag har träffat många av yngre generation som tycker annorlunda från vad man är van vid att höra. Men det finns fortfarande sådana som skulle göra allt för att utföra "sina plikter" för sitt land, sitt folk.
Allt väl,
I mitt hemland, Kosovo, har det ständigt pågått någon form av konflikt mellan Albaner och Server, mellan Islam och ortodox kristna, mellan hårdhuvuden och hårdhuvuden. Jag har aldrig förstått mig på våld. Jag har aldrig förstått behovet av att bruka våld eller önska någon döden. Missta mig rätt, jag har vid något tillfälle önskat att någon vore död, men det jag menar är att jag aldrig har förstått varför vi behöver nöja oss med den tanken? Jag har aldrig gjort det, i alla fall.
Det finns ett djupt hat sinsemellan, som jag misstänker ingen av parterna egentligen har en aning om vad det är, men samtliga har en känsla av hur det skall låta, hur man skall tala, vilken attityd man skall ha - när någon nämner det. Det oförklarliga, starka, hatet mot varandra. För mig har det alltid varit konstigt. Jag har haft svårt att förstå, varför min far vid några tillfällen, under senaste tillfället det var krig där, kände en enorm lust av att åka dit och försvara sitt land. Praktiskt taget delta i striderna. Som tur är, för mänsklighetens skull, gjorde han nu aldrig det. Men de alla tusentals andra "papporna" som gjorde det? För vadå? Vilket syfte? Självklart förstår jag att man har en tanke om att man försvarar sina nära och kära. Men den egentliga anledningen? Jag har även förståelse för att man inte har tid att fundera eller reflektera över sådana tillfällen för man är så uppfylld av hat och skräck när det är krig. Men de alla andra tillfällena? Då det inte varit krig? Hur resoneras det då? Hur reflekterar man då? Är det inte mer kring de tankarna än att man väljer att förkasta varandra? Smutskasta varandra? Svära åt varandra, minsta möjliga chans man får?
Ständigt hälla bränsle i det redan enormt stora eldhav av hat? När tycker ni att det får räcka?
Strändernas Svall lär mig en sak. Den lär mig att det jag tänkt alltid varit rätt. Jag har aldrig vikt min ståndpunkt, även när jag varit i diskussion med "albanska" patrioter, nationalister - folk som inte förstod hur jag inte kunde älska flaggan.
Likadant som Strändernas Svall krossar myten om Odysseus och hans bragder, hur den tar ner honom på jorden och exploaterar honom - som en gammal, ångestfylld mördare som han är. Likadant tycker jag det borde skapas ett litterärt verk som kan krossa det förbannade hatet som existerar albaner och serber emellan.
Mycket är på väg att förändras, jag har träffat många av yngre generation som tycker annorlunda från vad man är van vid att höra. Men det finns fortfarande sådana som skulle göra allt för att utföra "sina plikter" för sitt land, sitt folk.
Allt väl,
Vandrare till intet
"före mig är tystnaden, efter mig är döden"
Är äntligen färdig med James Joyce Ulysses. Tog mig tillfället i akt och beställde James Joyce - Dubliners och två andra verk, A portrait of an young man samt Ulysses - skrivna på engelska. Skall bli spännande att läsa samtliga.
När jag ändå var inne och beställde boken beställde jag även hem Värnlunds - Vandrare till intet. Ett kort stycke i mitt kompendium, skriven av Värnlund ur boken Vandrare till intet, fick mig att vilja läsa hela boken. Det kan jag kalla för en bra författare. Som fångar en genom ett kort litet stycke.
Nu sitter jag och läser om Strändernas Svall, skriven av Eyvind Johnson, fantastisk bok, fantastisk författare, i mitt kompendium. Det skall bli spännande att se hur det går på tisdag.
Dessutom är nästa vecka rätt späckat. Jag har väldigt många träningspass att gå på. Även fått möjligheten till privat pass med Tanner Rice, en framstående utövare inom jiujitsu. Det skall bli spännande, han kan nog väldigt, väldigt, väldigt mycket mer än vad jag kan. Det passar sig bra dock, inför Swedish Open.
I tillägg till resterande träning har jag börjat träna lite här hemma också. Gör 100 situps/squats/pushups. Så snabbt jag kan. Med 40 pushups, 40 situps, 50 squats, sen om igen med avslutande 20 pushups/situps.
I alla fall, dags att återgå.
Allt väl,
Är äntligen färdig med James Joyce Ulysses. Tog mig tillfället i akt och beställde James Joyce - Dubliners och två andra verk, A portrait of an young man samt Ulysses - skrivna på engelska. Skall bli spännande att läsa samtliga.
När jag ändå var inne och beställde boken beställde jag även hem Värnlunds - Vandrare till intet. Ett kort stycke i mitt kompendium, skriven av Värnlund ur boken Vandrare till intet, fick mig att vilja läsa hela boken. Det kan jag kalla för en bra författare. Som fångar en genom ett kort litet stycke.
Nu sitter jag och läser om Strändernas Svall, skriven av Eyvind Johnson, fantastisk bok, fantastisk författare, i mitt kompendium. Det skall bli spännande att se hur det går på tisdag.
Dessutom är nästa vecka rätt späckat. Jag har väldigt många träningspass att gå på. Även fått möjligheten till privat pass med Tanner Rice, en framstående utövare inom jiujitsu. Det skall bli spännande, han kan nog väldigt, väldigt, väldigt mycket mer än vad jag kan. Det passar sig bra dock, inför Swedish Open.
I tillägg till resterande träning har jag börjat träna lite här hemma också. Gör 100 situps/squats/pushups. Så snabbt jag kan. Med 40 pushups, 40 situps, 50 squats, sen om igen med avslutande 20 pushups/situps.
I alla fall, dags att återgå.
Allt väl,
Efter så många år av irrationellt tänkande har jag äntligen kommit till sans. Liberal Arts är perfekt. Det må inte vara den rätta formen av "Liberal Arts" så som vissa tycker men hur som haver älskar jag det.
Framför allt för att jag får lära mig så mycket, brett spektra av nyttig kunskap.
Inom några dagar kommer jag att ha min första muntliga tenta. Jag kommer att tenta av delkursen, Till dödsriket och tillbaks. I kursen har vi fått ta del av verk som Homeros "Odysseen", Vergilius "Aeneiden", Dantes (Gudomliga) "Komedi", James Joyce - "Ulysses" och framförallt värt att nämnas - Eyvind Johnsons, "Strändernas Svall". Den sistnämnda är fantastisk läsning som avslutning på den listan av klassiska verk.
I samband med dessa verk är det också en hel del om versmått och olika litterära eror.
Nu, tillbaks till underjorden.
Allt väl,
Framför allt för att jag får lära mig så mycket, brett spektra av nyttig kunskap.
Inom några dagar kommer jag att ha min första muntliga tenta. Jag kommer att tenta av delkursen, Till dödsriket och tillbaks. I kursen har vi fått ta del av verk som Homeros "Odysseen", Vergilius "Aeneiden", Dantes (Gudomliga) "Komedi", James Joyce - "Ulysses" och framförallt värt att nämnas - Eyvind Johnsons, "Strändernas Svall". Den sistnämnda är fantastisk läsning som avslutning på den listan av klassiska verk.
I samband med dessa verk är det också en hel del om versmått och olika litterära eror.
Nu, tillbaks till underjorden.
Allt väl,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)